På rymmen!

Världen delades upp i två

I natt drömde jag att den här världen höll på att förfalla. Det enda sättet att rädda sig själv från mörkret och de vattenfyllda bussarna var att ta sig till den andra världen.
Jag går på en väg fylld med döende människor vid en tät skog. Jag ser en hund vars huvud sticker upp ur en hög med granris under en gran, och jag går fram för att kolla om den mår bra. Jag lyfter bort lite granris och upptäcker att hunden har lik som den här världen delats upp i två. Den är två-färgad. Jag blir lite rädd och backar några steg.
Så kommer en vacker tjej utskuttandes från skogen. Hon skiner av lycka och har fyra öron. Hon hjälper hunden att komma över helt till hennes värld. Den där världen av lycka.
Så säger hon till mig: "All you have to do is listen..."
Sen försvinner hon och hunden in i skogen igen, och jag står kvar i detta hav av elende.
Jag försöker lyssna efter lyckan, men jag hör bara spädbarns skrik och ljudet av drunknande människor från bussarna.
Sen blir det tyst, och jag hör ingenting. Vad ska jag lyssna på när det inte finns något att lyssna till?
Jag finner mig själv i en hög av granris. Nu är det jag som är en tvådelad hund som inte hör något.
Kommer det komma någon som ger mig fyra öron? Jag vill verkligen ha fyra öron...

Trästock 2008

Tårtbak och sånt

Den här drömmen har gjort mig paranoid.
Jag kommer inte våga kliva ut ur huset. Det är ju bara otur som väntar mig.

Min pappa frågade just om jag skulle följa med och handla mat.
Jag vågade inte.

Drömtydning - http://hem.passagen.se/aengel/

DÖRR: Denna symbol talar för sig själv. En dörr är ingången till något, såvida den inte stängs framför näsan på dig. Det betyder otur. Man drömmer ofta att man står framför en stängd dörr och ängsligt undrar vad som finns bakom.

NÅL: Att drömma om nålar eller andra små vassa föremål betyder obehag och tråkigheter. Det behöver inte nödvändigtvis drabba den som drömmer, men det anses över huvud taget betyda otur att drömma om nålar.

TÅG: Även tåg hör till de viktigare drömsymbolerna. Tåget för oss genom livet, och vi tror att vi måste följa med vare sig vi vill eller ej, -men det är fel. Varje människa har en fri vilja och är inte bara ett slags kolli som fraktas fram. Drömmen är både en varning och en maning till oss att rannsaka oss själva.

Och det värsta av allt:

DÖD: Se en död: regnväder.
(-Å NEJ!)

Bakom den där jävla dörren

I natt drömde jag att min familj hatade mig och jag fick inte bo med dem längre. De ser till att jag flyttar till ett hus där andra ungdomar som inte får bo hemma fått ta vägen.
Huset är fullt av psykiskt störda ungdomar och fosterpappan är hemsk.

(Jag ser hela drömmen som ur en kameravinkel, och jag ser mig själv som en av skådespelarna.)

Med jämna mellanrum får ungdomarna följa med till "pappans" låsta rum, en varje gång. Från rummet ropar han ett ord som jag aldrig hört förut: "Tarisu". När vi hör detta ord blir alla ungdomar dödsrädda och flyr till gömställen. Sedan är det tyst ett tag, och alla väntar på nästa rop - ett namn. Vem måste följa med honom denna gång?
Något är fel, vad betyder det här skräckfyllda ordet?

Det går några dagar och vi blir bara färre och färre. Då slår det mig att de som gått in på hans rum, kom aldrig ut igen.
Jag bestämmer mig för att ta reda på vad som händer bakom den där dörren som gång på gång stängs framför mig. -Helt plötsligt kastar jag mig själv in i rummet precis innan dörren slås igen ännu en gång. Väl där inne byter jag kameravinkel och ser armar framför mig, som om jag kunde styra dom. Mina fingrar rör sig hela tiden, som snabba obehagliga ryckningar.
Jag ser två bord på var sin sida om en slags sjukhussäng. Jag går fram och tittar på borden, och mina händer rycker ovanför mängder av nålar. Vassa metalliknande föremål som utstrålar död. Då förstår jag vad som händer med dem som går in hit. De blir dödade på brutalt plågsamma sätt.
Det kommer upp bilder i huvudet på mig, där jag ser honom tortera, jag ser nålar, jag ser knivar, jag ser blod, jag ser smärta.

Sen ser jag honom, "pappan", mördaren, sitta på huk med ryggen mot mig. Jag tar ett föremål från bordet och hugger honom i ryggen. Han ställer sig upp och vänder sig om, han blöder. Han bara tittar på mig, och jag vet att "tarisu" blir här och nu för min del. Jag hugger mot honom igen. Men då är föremålet helt plötsligt för trubbigt. Det tränger inte in mot hans hjärta. Inte mot hans mage heller, ingenstans. Jag hade lika gärna kunnat stå och slå honom med handflatan - som att jag gjorde high five med hans överkropp.

Sen byts kameravinkeln tillbaka och helt plötsligt är vi på ett tåg. Detta mordförsök gör honom så arg att han ser till att tåget spårar ur, in i ett annat, i hopp om att alla ska dö. Det gör vi inte.

Nu är vi tillbaka i huset igen,och ungdomarna fortsätter försvinna en efter en. Men jag har på något magiskt vis lyckas få tag i min familj och bett dom komma och hämta mig. Jag packar mitt bagage, mina enda ägodelar i två väskor. Bilen stannar vid huset och jag förstör ett fönster för att fly ut till den. Jag lägger in mina väskor i bilen och ber dom vänta medan jag tar farväl av de stackars ungdomarna jag tänker lämnar kvar i detta helvete.
När jag kramar om en flicka viskar hon i mitt öra: "Ingen kommer ändå sakna oss." Jag tittar på henne, men jag ser bara ett skal av vad som en gång varit en levande flicka.
Sen hör jag en röst: "Är inte det där dina saker?" Jag vänder mig om ser mina enda ägodelar försvinna med en okänd bil åt ett okänt håll. Sen hör jag en annan röst: "Är inte det där din bil?" Jag tittar åt andra hållet och ser min familj lämna mig - igen.

Nu står jag här. Eller åtminstånde skalet av vad som en gång var jag. Bilderna blixtrar i mitt huvud igen. Snart hörs mitt namn från den stängda dörren. Jag ska dö snart, en brutal och plågsam död.

Jag vaknar upp i min säng och det första jag gör är att kolla om jag har nålar i mig.
Det har jag inte. - Skönt.